Kroma

"Jag tillhör inte den skara som är vän av verkförklaringar. Det är så lätt att man krymper och förvränger och liksom smutsar ner något som man själv är stolt över och tycker är relativt rent och oförstört. Man faller lätt i fällan att i onödan komplicera och "märkvärdisera". Att försöka förklara musik förefaller stundtals vara lika svårt som att försöka beskriva hur ett päron smakar."

Verkförklaring KROMA

De flesta naturljuden från de fyra elementen kan man härleda till kromatiken. Tänk t.ex. på vattnet och vinden; en sorts steglös kromatik, naturens egen tonalitet. När jag för första gången läste NORDOSTEN var valet att arbeta med kromatik lika enkelt som självklart. KROMA består av fyra satser där den fjärde är en sorts sammanfattning av de tre föregående.

Jag vill i sammanhanget säga; att stor poesi, som Katarinas, egentligen är väldigt svår, ja, för att inte säga onödig att tonsätta. Den är sin egen musik och har inte något behov av förklaring.

Därför har jag försökt, så gott jag har kunnat, att inte skapa bilder och inte heller komplettera eller understryka. Däremot har jag prioriterat min egen skrivlust. Musiken har fått uppstå utan några specifika formmässiga krav. Allt utifrån vad som hänt i mig själv när jag läst texten. Jag har bombarderat mina notpapper med infall, rytmiska och tonala motiv och större linjefragment som jag sedan bearbetat på olika sätt. Det enda jag strävat efter i ett första skede är att använda skalans alla tolv toner. Enklare uttryckt:
Jag har tillåtit mig själv att ha roligt!!!

KROMA har blivit en kompositionsteknisk blandform. Jag har bitvis arbetat med tolvtonsteknik och i vissa delar har det blivit en blandning av både fri och ibland strikt homofoni och polyfoni, allt detta inbakat i någon sorts obestämbar sonatform.

Björn Linnman
Malmaberg den 7 nov. 2002